ITV / UK
Longitude
Granada Film Production, UK
DVD
Dava Sobel
Longitude
Harper Perennial, UK. First edition 1995, latest 2011
Jonathan Betts
Harrison
National Maritime Museum / Royal Observatory, Greenwich First 1993, latest 2007
R.T. Gould
The Maritime Chronometer
Potter, London 1923
Donkeyman läser "The Guardian" Dagligen och "The Observer" på Söndagar. Därmed uppmärksammade han för några veckor sedan att den underbart vackra clippern "Cutty Sark" åter hade öppnats för allmänheten efter den förödande branden för några år sedan.
"Cutty Sark" ligger i Greenwich och det är på ett sätt "hemmabana" till Donkeyman. Han har gått ett antal maritima kurser på University of Greenwich och därför vistats i trakterna vid upprepade tillfällen. Och då är det en självklarhet att besöka såväl Royal Observatory som the National Maritime Museum. Notaterna om "Cutty Sark" och nostalgin fick Donkeyman att leta lite i hyllorna och leta fram en "rulle" som har samlat damm i flera år. En DVD som innehåller en TV-serie som ITV gjorde för kanske 10 år sedan. Den består av fyra program om tillsammans drygt tre timmar.
De här tre timmarna fick Donkeyman att återvända till bokhyllan och leta fram två böcker som också har samlat damm alldeles för länge. Ny läsning alltså och det här har fått Donkeyman att glömma nattsömn och allt annat och bli totalt fascinerad.
De ovan listade fyra verken är välkända och viktiga standardverk för alla som är intresserade av "Horology". Vilket är en vetenskap som inte på något sätt har att göra med damer av tvivelaktig karaktär. Det är ett finare ord för läran om urverk och klockor.
De här böckerna och den här "rullen" borde vara obligatoriskt studiematerial för alla som har ett mer ingående maritimt intresse. De skildrar ett sällsamt livsöde och en livslång forskargärning hos en man som betydit mer för sjöfarten och världshandeln än få andra.
Det var ju så att redan för tusentals år sedan kunde sjöfarare fastställa ett fartygs latitud. Det var till exempel så Vikingarna kunde segla ut från Norge och hitta Island. Gång på gång. Man klarade att fastställa latituden. Kunde man bara hålla sig på den så kunde man inte heller missa Island. Men drevs man ur kurs och tog sig tillbaka till rätt latitud så kunde man inte avgöra om man redan passerat Island och befann sig mellan Island och Grönland. Eller om man inte hade hunnit fram och befann sig mellan Norge och Island.
För att avgöra den saken måste man kunna fastställa longituden. Och det fanns det inte någon metod att göra. Detta problem sökte vetenskapsmän att lösa i hundratals år. Utan framgång. Med tiden fann man en metod att mäta vinklarna mellan olika himlakroppar. Efter en mängd matematik kunde man klara av att räkna fram longitud. Men trots att man utvecklade sextanten så var det inte någon praktiskt användbar metod.
Den metod som skulle fungera vore om man kunde konstruera en klocka som var tillräckligt exakt. En klocka som kunde vara ombord i ett fartyg i många månader utan att dra sig för mycket. Under det tidiga 1700-talet ansågs detta som en omöjligt uppgift. Redan i mitten av 1500-talet hade det Spanska kungahuset utlyst ett pris till den som kunde lösa "The Logitude Problem". År 1714 utlyste det Engelska Parlamentet ett pris på hela 20,000 Pund till den som kunde lösa samma problem. Vi talar då om en summa som motsvarar över 2 miljoner Pund i dag. Detta var helt enkelt den tidens största vetenskapliga utmaning.
DVD:n och böckerna handlar om mannen som löste problemet. En enkel snickare från Lincolnshire på den Engelska landsbygden. John Harrison var hans namn. Harrison var redan tidigt ett "tekniskt snille" och han konstruerade en mängd med ting. Redan i ungdomen var han intresserad av klockor och helt självlärd konstruerade han större klockor av Pendyltyp. Men det som är fascinerande är att de här klockorna byggdes helt i trä. Och redan här löste han problemet kring hur man skulle bygga lager som inte behövde smörjning. Han byggde också in kompensation för temperaturvariationer.
I det här sammanhanget skall man minnas att en klocka som drog sig med en minut per dag var en sensation. Harrisons klockor var redan då betydligt mer exakta. När han närmade sig 40-årsåldern gav han sig in i kampen om "The Longitudinal Prize".
Jag skall inte gå in i handlingen mer än så här. Under åren 1728 - 1750 konstruerade han tre gigantiska kronometrar som kallas H1, H2 och H3. Som provades till sjöss och visade sig vara väl fungerande. Men problemet låg i att få fram något som kunde få allmän användning.
Om de tre första kan sägas vara en rak utvecklingskedjan så blev den sista H4 kronan på verket. Där drog Harrison slutsatserna från de tre första klockorna och byggde en betydligt mindre klocka som påminner om ett förväxt fickur. Den var färdig 1759 och kan betecknas som det viktigaste urverk som någonsin konstruerats. Den konstruktionen var utgångspunkten från alla mekaniska klockor ända fram till dess det elektriska uret uppfanns.
H4 testades vid två resor tur och retur Västindien. Vid den andra resan visade det sig att under en två månaders sjöresa hade uret enbart dragit sig 39,2 sekunder. Men nu gällde det också att kunna producera fler klockor för att den skulle kunna få allmänt bruk till sjöss. Den första kopian byggd av en klockmakare vid namn Kendall användes av James Cook på hans första upptäcktsfärd till Pacific. Medan Harrisons nästa testades av King George III under en längre period.
År 1774, det vill säga efter mer än 45 års arbete tilldelade det Engelska Parlamentet "The Longitudinal Prize" till John Harrison. Sedan gick utvecklingen fort. Andra urmakare tog över utvecklingen och utvecklade den maritima kronometern i en form som kunde massproduceras och som ända fram till helt nyligen var det viktigaste hjälpmedlet för en navigatör på de stora haven.
Men historien är inte slut där. DVD-n har en parallell historia om en Engelsk Sjöofficer "Lieutenant-Commander" Rupert Gould. Denne fann Harrisons gamla kronometrar i ett magasin. De hade stått där i närmare 150 år utan tillsyn eller vård. Gould var nu inte vem som helst. Han var en entusiastisk amatörurmakare och han skrev en bok som heter "The Maritime Chronometer". Den boken är än i dag nästan 90 år senare oöverträffad som det absolut bästa och mest insiktsfulla verket om just Maritima Kronometrar. Ett verk som också låg som grund för alla läroböcker i "Kronometerlära" som plågade Sjökaptensstuderande långt in på 1980-talet. (Gissa vem som har den i sin samling ....)
Men trots detta betydelsefulla verk är det en helt annan ting som för Gould till historien. Han använde nämligen resten av sin levnad (25 år) till att renovera och återställa Harrisons Maritima Klockor till driftdugligt skick. Och att föreläsa om dessa. Resultatet av Goulds arbete är att vi än i dag kan resa till Greenwich och se dessa fantastiska innovationer ticka och gå. Det vill säga H1, H2 och H3 går medan H4 inte är i gång trots att den är fullt funktionsduglig. Detta därför att Harrison i denna ersatte de smörjfria lagren med lager av ädelstenar. Som tål några hundra års gång men som förr eller senare skulle ta slut. Därför har man beslutat att låta den stå stilla.
Donkeyman rekommenderar alla sjöhistoriskt intresserade att studera Harrison. Materialet finns till exempel på Amazon.co.uk. Börja med att se på DVD:n. Den är minst sagt dramatisk och lärorik. Läs sedan Sobels bok som TV-serien baserade sig på. Som tredje steg bör man ta Betts bok som innehåller en mycket bra populärvetenskaplig skildring med fina illustrationer som förklarar de olika kronometrarnas konstruktion och funktion.
Sedan måste man påpeka att som en "biprodukt" har en del av Harrisons innovationer fått användning inom andra områden inom tekniken. Även i modern tid. En av dessa är bimetallen, det vill säga två olika metaller med olika egenskaper vid uppvärmning som har fästs ihop. Den har en stor betydelse för temperaturkompensationen hos hans tidiga kronometrar. Och i dag bortåt 300 år senare sitter en bimetall i nästan varje termostat. Snacka om att vara innovativ.
Men Donkeyman måste göra ännu en liten utvikning. Alla som har seglat styrman ute på de stora haven fram till si så där 1980 har också lärt sig att kontrollera och bokföra "kronometerståndet". Men hur gjorde man det. Den som reser till Greenwich kan studera den "tidkula" som har varit i dagligt bruk sedan 1833. En kula som hissas upp i en mast och som fälls exakt klockan 13.00 pm. Men för att se en fungerande tidkula behöver man inte resa till London. Det finns en sådan i tornet på den gamla Sjöbefälsskolan i Stockholm. Som också fungerar dagligen. Sådana fanns på väl synliga platser i nästan alla världens hamnar. Men blev med tiden ersatta av radions tidssignal.
Hur som helst. Se DVD:n, läs böckerna och tag en tur till Greenwich. Donkeyman garanterar. Ni blir fascinerade.
Läs även andra bloggares åsikter om boktips, historia, resor, sjöfart
onsdagen den 16:e maj 2012
lördagen den 12:e maj 2012
Lördagmorgon
Vad är så detta??????
Donkeyman måste "äckla" sina läsare lite grand. Han har varit ytterligare ett par dagar uppe i Finnmarken. Närmare bestämt på jobb i Honningsvåg. Men för en knapp timme sedan. Klockan 0600 klev han ombord på Hurtigruten för resa tillbaka hem till Tromsø. Och det är en härligt vacker Lördagsmorgon. Nästan spegelblank sjö, solsken, varmt och allt annat som skall till för att skapa en vacker dag.
Donkeyman har parkerat sitt bagage på "lugaren" och satt sig till rätta i båtens café. Kvällen och en del av natten tillbringades på ortens "lokaler". Det vill säga först "Corner" och sedan "Nøden". Där han och hans kompisar förtärde en myckenhet av pilsnerdricka. Så nu ombord på Hurtigruten väntar hytten där han skall sätta sig på hela ryggen och dra filten över sig.
MEN FÖRST EN ANSTÄNDIG FRUKOST. Så klockan 06 05 beställde den gamle in ovanstående frukost. Bestående av en räkmacka och ett styck "drilsnerpicka". Som skall efterföljas av en i andra benet och så en i det tredje. Innan det är dags att törna in och ta sig en riktig "långsovning".
Och så sitter han och blir nostalgisk. Över de gånger "in the good old days" när Donkeyman gjorde Stockholms skärgård osäker. Och hade tidiga morgonresor med skärgårdsbåtarna enbart för att komma i åtnjutande av det goda ölet. Till exempel på morgonturen med "Sjögull" mot Stocholm där man kunde cykla till Norrsund, gå ombord med cykeln och sätta sig ned samt "dra några bira" för att hoppa av i Glyxnäs och cykla hem igen. Det var en övning som i skärgården kallades "att slussa".
Vilket gamla skärgårdsbor gjorde på ångbåtarna. En Möjabo klev gärna på vid Långvik, slank ned i försalongen, drog några bira och klev av vid Möjaström. Och då hade klockan inte ens rundat sex på morgonen. Därför känner Donkeyman en viss nostalgi av att kunna klämma en bira på Hurtigruten just efter sexslaget en Lördagsmorgon i nådens år 2012. Och sedan får "renlevnadsfolket" dra åt helvete och tycka vad faaaaan de vill.
onsdagen den 9:e maj 2012
Hurtigruten
Donkeyman har ju slutat sitt engagemang i Husum och jobbar i stort sett enbart i NordNorge igen. Vilket har ledit till ett antal resor med "Hurtigruten". Senaste veckorna åkte han först med "Finnmarken" från Molde till Trondheim.
Och här har vi en bild av "Finnmarken" vid kajen i Trondheim.
Och förra veckan så reste Donkeyman med NordNorge från Tromsø till Honningsvåg för ett tvådagarsuppdrag. Retur med Wideroes Flygbolag, som innebar inställt flyg med Busstransfer till Lakselv och ett annat flyg till Tromsø. Men det är många år sedan som Donkeyman har rest landsvägen från Honningsvåg till Lakselv så det var en liten turisttur i sig själv. Synd bara att det fanns jobb som väntade.
I kväll sitter Donkeyman på "Finnmarken" igen för färd till Honningsvåg. Här fångad med "Ishavskatedralen" i bakgrunden. En bild som Donkeyman själv blev ganska nöjd med. Och på Lördag blir det retur samma sträcka.
Och här har Donkeyman lyxat sig med en rejäl trerätters i stora matsalen. Detta är huvudrätten bestående av grillad torrfisk. Kanongott för att säga det milt. Samt en panna rödtjut till torsken. Förrätten var soppa och efterräten någon sorts chokladtjosan. Som också var god. Och nu sitter han uppe i baren och bloggar lyssnandes till en pianokliare.
Och just nu är det världens häftigaste solnedgång. När solen är som en stor röd boll som sprider sig över hela horisonten som också är apelsinröd. Klockan är 2300 och vid Ettblecket så kommer solen upp igen minst lika spektakulärt. Om någon vecka så är det midnattssol. Nu börjar livet i NordNorge....
Och här har vi en bild av "Finnmarken" vid kajen i Trondheim.
I kväll sitter Donkeyman på "Finnmarken" igen för färd till Honningsvåg. Här fångad med "Ishavskatedralen" i bakgrunden. En bild som Donkeyman själv blev ganska nöjd med. Och på Lördag blir det retur samma sträcka.
Och här har Donkeyman lyxat sig med en rejäl trerätters i stora matsalen. Detta är huvudrätten bestående av grillad torrfisk. Kanongott för att säga det milt. Samt en panna rödtjut till torsken. Förrätten var soppa och efterräten någon sorts chokladtjosan. Som också var god. Och nu sitter han uppe i baren och bloggar lyssnandes till en pianokliare.
Och just nu är det världens häftigaste solnedgång. När solen är som en stor röd boll som sprider sig över hela horisonten som också är apelsinröd. Klockan är 2300 och vid Ettblecket så kommer solen upp igen minst lika spektakulärt. Om någon vecka så är det midnattssol. Nu börjar livet i NordNorge....
tisdagen den 1:e maj 2012
En Helgbetraktelse
Nu är det sent på kvällen den 1. Maj. Som alla andra goda Svenskar firade Donkeyman Valborgsmässoafton i går. Och som alla andra goda Svenskar riktade han ett stort tack till Sossarna som sett till att det är Helgdag på "Dagen Efter". Vilket har möjliggjort för Donkeyman att vila den gamla kroppen precis hela dagen.
Det var värre när han var politiskt troende en period i sin förvillade ungdom och tvingades gå upp tidigt på morgonen "Dagen Efter" och demonstrera. Tillsammans med tusentals andra troende i varierande stadium av bakrus gick han genom staden för att manifestera enighet och kampvilja. Eller något sådant. För att sedan avvika från mötet så snart så kunde ske med bibehållen värdighet för att skölja ned dammet med en "pill kalsner". Eller två.
Men i dag har det enbart varit en dag för eftertanke. Därför att i dag är första dagen i Donkeymans nya liv. Han har börjat på nya och bättre liv många gånger men just nu är det ett markant skilje som ägt rum.
Bakgrunden är i korthet:
Donkeymans hustru avled i Cancer för en del år sedan. Fram till dess jobbade han som inspektör på rederikontor och hade inte lust med något annat. Men när världen föll samman runt honom på det sättet så behövde han en paus. Som han tog genom att köra droska och driva konsultverksamhet inom sjöfart. En verksamhet som utvecklade sig till bortåt två heltidsjobb samtidigt.
Med tiden hittade han en ny Prinsessa och hon hade ett absolut önskemål om en nystart i något annat land. Gärna Sverige. Så när Donkeyman fick fingrarna på ett bra och välbetalt "nedtrappningsjobb" i Husum (utanför Örnsköldsvik) så slog han till och klippte banden till både droskan och de flesta av kunderna inom konsulteriet. Han skulle bara etablera sig lite i Ö-vik så skulle hon flytta efter.
Olika omständigheter gjorde att Donkeyman blev pendlare i nära ett år men då var flyttplanerna och det mesta i "box". Varvid Prinsessan blir sjuk och avlider. Hastigt men inte lustigt. Då tappade Donkeyman luften helt. Flyttningen inställdes och han begravde sig i arbete. Ett heltidsjobb i Husum och ett heltidsjobb som Konsult. Vilket blev för mycket. Bägge jobben blev inte skötta helt och hållet som de borde. Utan att uppdragsgivarna klagade.
Donkeyman upplevde att Husum nog var lite för trångt för honom. Ett "nedtrappningsjobb" till att vara en liten kugge i ett stort maskineri var inte heller inspirerande. Även om det var aldrig så väl betalt. Så när hans största uppdragsgivare erbjöd en radikal utvidgning av uppdraget till att motsvara i princip heltid slog han till. Omgående.
Då uppstod nästa problem. Att avveckla Husum med heder. Så han sade upp kontraktet med den klausulen att han stannade till dess de hittat någon ersättare. Vilket visade sig ta bortåt ett år. En period som Donkeyman troget har knegat på och längtat efter att den skall ta slut. Men verkligheten är ju sådan. Det finns en mängd arbetslösa i Sverige, men det finns väldigt få som har kvalifikationer för de jobb som är lediga. Så samtidigt som det är arbetslöshet är det brist på arbetskraft.
Nu har den stora dagen kommit. I Söndags morse tog han farväl, lämnade kvar accesskort, nycklar, telefon och sådant. Samt satte sig på tåget till Narvik. Ett kort planeringsbesök på kontoret i går, en längre pubkväll (Det var trots allt Valborg) och en lång vilodag i dag. Han har faktiskt inte ens klätt på sig ännu fast klockan är 22.
I Morgon börjar Resten av Donkeymans Liv. På ungefär samma ruta som han befann sig för 10 år sedan. Fast utan Hustrun och utan Prinsessan. Men med action och nya utmaningar varje dag. Och en telefon som ringer vid dygnets alla timmar och rapporterar om tråkigheter som inträffat på fartygen. Som alldeles nyss när han fick besked om en turbin som dess värre funnit på att ta kväll.
Det var värre när han var politiskt troende en period i sin förvillade ungdom och tvingades gå upp tidigt på morgonen "Dagen Efter" och demonstrera. Tillsammans med tusentals andra troende i varierande stadium av bakrus gick han genom staden för att manifestera enighet och kampvilja. Eller något sådant. För att sedan avvika från mötet så snart så kunde ske med bibehållen värdighet för att skölja ned dammet med en "pill kalsner". Eller två.
Men i dag har det enbart varit en dag för eftertanke. Därför att i dag är första dagen i Donkeymans nya liv. Han har börjat på nya och bättre liv många gånger men just nu är det ett markant skilje som ägt rum.
Bakgrunden är i korthet:
Donkeymans hustru avled i Cancer för en del år sedan. Fram till dess jobbade han som inspektör på rederikontor och hade inte lust med något annat. Men när världen föll samman runt honom på det sättet så behövde han en paus. Som han tog genom att köra droska och driva konsultverksamhet inom sjöfart. En verksamhet som utvecklade sig till bortåt två heltidsjobb samtidigt.
Med tiden hittade han en ny Prinsessa och hon hade ett absolut önskemål om en nystart i något annat land. Gärna Sverige. Så när Donkeyman fick fingrarna på ett bra och välbetalt "nedtrappningsjobb" i Husum (utanför Örnsköldsvik) så slog han till och klippte banden till både droskan och de flesta av kunderna inom konsulteriet. Han skulle bara etablera sig lite i Ö-vik så skulle hon flytta efter.
Olika omständigheter gjorde att Donkeyman blev pendlare i nära ett år men då var flyttplanerna och det mesta i "box". Varvid Prinsessan blir sjuk och avlider. Hastigt men inte lustigt. Då tappade Donkeyman luften helt. Flyttningen inställdes och han begravde sig i arbete. Ett heltidsjobb i Husum och ett heltidsjobb som Konsult. Vilket blev för mycket. Bägge jobben blev inte skötta helt och hållet som de borde. Utan att uppdragsgivarna klagade.
Donkeyman upplevde att Husum nog var lite för trångt för honom. Ett "nedtrappningsjobb" till att vara en liten kugge i ett stort maskineri var inte heller inspirerande. Även om det var aldrig så väl betalt. Så när hans största uppdragsgivare erbjöd en radikal utvidgning av uppdraget till att motsvara i princip heltid slog han till. Omgående.
Då uppstod nästa problem. Att avveckla Husum med heder. Så han sade upp kontraktet med den klausulen att han stannade till dess de hittat någon ersättare. Vilket visade sig ta bortåt ett år. En period som Donkeyman troget har knegat på och längtat efter att den skall ta slut. Men verkligheten är ju sådan. Det finns en mängd arbetslösa i Sverige, men det finns väldigt få som har kvalifikationer för de jobb som är lediga. Så samtidigt som det är arbetslöshet är det brist på arbetskraft.
Nu har den stora dagen kommit. I Söndags morse tog han farväl, lämnade kvar accesskort, nycklar, telefon och sådant. Samt satte sig på tåget till Narvik. Ett kort planeringsbesök på kontoret i går, en längre pubkväll (Det var trots allt Valborg) och en lång vilodag i dag. Han har faktiskt inte ens klätt på sig ännu fast klockan är 22.
I Morgon börjar Resten av Donkeymans Liv. På ungefär samma ruta som han befann sig för 10 år sedan. Fast utan Hustrun och utan Prinsessan. Men med action och nya utmaningar varje dag. Och en telefon som ringer vid dygnets alla timmar och rapporterar om tråkigheter som inträffat på fartygen. Som alldeles nyss när han fick besked om en turbin som dess värre funnit på att ta kväll.
torsdagen den 26:e april 2012
Reserapport
Hej mina vänner.
Donkeyman är ju känd som landets mest lovande författare. Han lovar och lovar och lovar ...... men det kommer inte något manuskript. Hur som helst kommer här en liten reserapport i stället. De senaste månaderna har inneburit att stadigt vara "on the road".
Så sent som i går tillbringade Donkeyman dagen i Honningsvåg. Ombord på ett av rederiets fartyg "Norvarg". Det innebar en flygtur med ett pytte litet Wideroeflyg från Tromsø till Hammerfest och sedan en till tur med ett likadant flyg från Hammerfest till Honningsvåg. Med returresa på samma sätt.
För den som inte vet det så ligger alltså "City of Honningsvåg" i Nordkapp kommun cirka 30 km från den världsbekanta turistattraktionen Nordkap. En plats som Donkeyman inte känner för att besöka. Därför att Norska affärsmän har förvandlat den till en av världens största Turistfällor.
Veckan innan var Donkeyman i Vestnes. Som ligger nära staden Molde. Det bästa med den resan var att på hemvägen lyckades han klämma in en resa med Hurtigruten från Molde till Trondheim. Något som ju alltid är en härlig upplevelse.
Men resan till Vestnes gick med flyg över Oslo. Och från Gardermoens flygplats (som läsarna aldrig någonsin kommer att uppleva att Donkeyman skriver ett enda gott ord om) så kommer dagens bildgåta.
Vad är detta:
Här kommer svaret:
Detta är vad man får för 475 Norska Oljedaler på Gardermoens Flygplats. En i och för sig god räksallad, en liten skål med halvdann dressing, tre högst ordinära brödkanter, ett paket med djufryst "pansarsmör" samt en halvpanna vitvin som Donkeyman inte tyckte om. Omräknat i Svenska Spänn bellar den här "måltiden" en god bit över en "Halvsläng". Häftigt ....
Resten av månadens resande låter vi smyga in i glömskans mörka kammare. Med de bokförda och "pärmsatta" Reseräkningarna som enda påminnelser. Men om ett par dagar kommer en ny och mer intressant betraktelse som handlar om Donkeymans "Nya Liv". Det låter väl mer spännande.
Läs även andra bloggares åsikter om resa
Donkeyman är ju känd som landets mest lovande författare. Han lovar och lovar och lovar ...... men det kommer inte något manuskript. Hur som helst kommer här en liten reserapport i stället. De senaste månaderna har inneburit att stadigt vara "on the road".
Så sent som i går tillbringade Donkeyman dagen i Honningsvåg. Ombord på ett av rederiets fartyg "Norvarg". Det innebar en flygtur med ett pytte litet Wideroeflyg från Tromsø till Hammerfest och sedan en till tur med ett likadant flyg från Hammerfest till Honningsvåg. Med returresa på samma sätt.
För den som inte vet det så ligger alltså "City of Honningsvåg" i Nordkapp kommun cirka 30 km från den världsbekanta turistattraktionen Nordkap. En plats som Donkeyman inte känner för att besöka. Därför att Norska affärsmän har förvandlat den till en av världens största Turistfällor.
Veckan innan var Donkeyman i Vestnes. Som ligger nära staden Molde. Det bästa med den resan var att på hemvägen lyckades han klämma in en resa med Hurtigruten från Molde till Trondheim. Något som ju alltid är en härlig upplevelse.
Men resan till Vestnes gick med flyg över Oslo. Och från Gardermoens flygplats (som läsarna aldrig någonsin kommer att uppleva att Donkeyman skriver ett enda gott ord om) så kommer dagens bildgåta.
Vad är detta:
Här kommer svaret:
Detta är vad man får för 475 Norska Oljedaler på Gardermoens Flygplats. En i och för sig god räksallad, en liten skål med halvdann dressing, tre högst ordinära brödkanter, ett paket med djufryst "pansarsmör" samt en halvpanna vitvin som Donkeyman inte tyckte om. Omräknat i Svenska Spänn bellar den här "måltiden" en god bit över en "Halvsläng". Häftigt ....
Resten av månadens resande låter vi smyga in i glömskans mörka kammare. Med de bokförda och "pärmsatta" Reseräkningarna som enda påminnelser. Men om ett par dagar kommer en ny och mer intressant betraktelse som handlar om Donkeymans "Nya Liv". Det låter väl mer spännande.
Läs även andra bloggares åsikter om resa
fredagen den 6:e april 2012
Påskhelvetet
Donkeyman har just återkommit från en två timmars sittning på "Stampuben" mitt på blanka eftermiddagen på Långfredagen. Något som hade varit totalt otänkbart för bara 10 år sedan här i Tromsø. Men det var inte bara i Norge som man såg strängt på sådant.
Donkeyman drar sig till minnes sin ungdoms Påskhelger. Som inte var några trevliga tillställningar. Tvärtom. Det var dagar när folket verkligen skulle lida, till åminnelse av Jesu Krisi lidande på Korset.
Och led gjorde vi i gamla tider. Boendes i Stockholm för 60 år sedan så var absolut allt förbjudet. Butikerna var stängda, krogarna var stängda, allt annat var STÄNGT och FÖRBJUDET. Och barnens lek och rop var i vart fall förbjudet. Inte därför att föräldrarna var särdeles religiösa, men därför att det fanns grannar som "kunde ta illa upp". Och sådana tankar styrde de oskrivna lagarna i större hyresfastigheter den gången. Dessutom var modern religiös vilket gjorde att den unge Donkeyman tvingades delta i mångtimmeslånga Gudstjänster på Långfredagen. Evenemang som försiktigt sagt var mollstämda.
Detta var något som höll i sig länge. Donkeyman var en gott vuxen man när krogarna fick lov att ha öppet på Långfredagen. Och ännu senare kom motsvarande frihet i Norge.
Men när Donkeyman i dag har druckit sin eftermiddagspilsner på sjappet så har han samtidigt filosoferat en del kring just Påskhelgen. Och då har tankarna sprungit runt många vägar. Nu har det ju sig så att han är Ateist, det vill säga - icke troende. Men samtidigt så är ju kunskap om religionen basen för all kunskap om vår historia och kultur. Och i religionen ingår inte bara Kristendomen. Vill man förstå Kristendomen så måste man också ha en viss baskunskap i Judendomens grunder. Och Donkeyman menar att han har sådana kunskaper. Därför att han har varit intresserad av att lära sig det. Precis som han faktiskt har tagit reda på grunderna inom Kristendomens moderna kusin - Islam.
Kunskaper som han har förfinat i underbara intellektuella debatter med kamrater som är troende, några av dessa är faktiskt också Kristna präster.
Det som de allra flesta förknippar med Påskhelgen är ju Jesu Kristi lidande och död. Och korsfästning måste rimligen vara ett av de mest bestialiska sätt som människan har funnit på när det gäller att ta sin nästa av daga. Men allt detta lidande förklaras med att han "led på Korset och dog för våra synders skull". När Gud offrade sin egen son på Korset så var det för att sona människans synder. Det där är något som inte Donkeyman klarar att begripa på ett intellektuellt sätt.
Donkeyman föredrar att se på Jesus-gestalten på ett annat sätt. Men han är inte ensam. Det är många Kristna, bland annat moderna tiders frigöringsteologer som tänker likadant: Jesus var en revolutionär. Han var en upprorsman som fick det slut som en upprorsman fick på den tiden. För det första var Palestina ockuperat av Romarna. Men det var i grunden en "mild" ockupation. En ockupation där det Judiska folkets ledare samarbetade med makten. Jag tänker då på översteprästerna och de skriftlärde. Som också höll folket nere. På ett sätt så kan man jämföra dessa med Quislingregimen under den Tyska ockupationen av Norge. Det var först 100 år senare som ett Judiskt uppror ledde till "diasporan" - något som har stor inflytelse över situationen i Palestina i dag 2000 år senare men som inte stod på dagordningen på Jesu tid.
Jesus gick till kamp mot bägge dessa starka krafter och tog ståndpunkt för den svaga människan. Och fick den dom som vem som helst som opponerade sig mot makten fick på den tiden - Korset. Romarriket korsfäste inte bara en och annan oppositionell, det var ganska många kors som restes runt Medelhavet på den tiden. Men domen var också önskad av ledarna för det Judiska samhället. Som här hade gemensamma intressen med Romarna - bli av med "bråkstaken".
Och korsfäst blev han. Som tog ställning för de fattiga och undertryckta i den tidens Palestina, till irritation för både Quislingar och Ockupanter.
Så tänker Donkeyman. Men skall man se till den Kristna Påskhelgen så är korsfästelsen och Långfredagen bara ETT element. Kristendomens verkligt centrala ting är inte korsfästelsen - det är uppståndelsen. Därför att enligt myten återuppstod han från de döda. Vilket beskrivs i evengelierna.
Men Jesu återinträde på Jorden skedde på ett ganska speciellt sätt. Jesus visade sig för några. Men han kom och gick, försvann då och då. Någon har uttryckt det att han förde en "oscillerande" tillvaro. Innan han slutligen återuppsteg till himlen. Och det är väl här som gränslinjen mellan ateister och Kristna går. Tror man på återuppståndelsen så är man Kristen. Tror man inte på den så är man det inte.
Samtidigt är det ju detta som är Kristendomens geniala och lockande budskap. Alla Kristna som "sköter sig" skall komma till himlen och få en bättre tillvaro än deras eländiga jordaliv har varit. Och historiskt sett har ju merparten av mänskligheten inte haft någon särdeles avundsvärd tillvaro. Men de har haft möjligheten att tro - och därmed få löfte om en bättre tillvaro i ett framtida paradis. Sedan har de olika Kristna sekterna bråkat om vilka som är de utvalda och vilka som inte är det. Någon anser att alla frälsta skall få "evigt liv". Andra som Jehovas Vittnen har räknat ut hur många som får plats. Därmed vet de att paradiset redan är fullsatt, de som nu låter döpa sig står på "väntelista". Medan ytterligare andra begränsar sig ännu mer - Sarah Pahlin till exempel anser att det är de boende i Warsillah, Alaska som är utvalda.
Och Donkeyman tror mycket väl på att Romarna på de Judiska ledarnas rådgivning spikade upp en besvärlig bråkstake på ett kors. De spikade som sagt upp ganska många som de ville bli av med på kors i den tiden. Men återuppståndelsen - No Way. Det klarar inte Donkeyman av att "köpa" rent intellektuellt. Även om det erbjuds mängder med förklaringar om man vill se texterna mer som "överförda" berättelser.
Så Donkeyman firar den enda verkligen Kristna helgen på året. Som också var en viktig Judisk helg långt innan Jesus avrättades. Men här i den hedniska Norden hade vi inte någon Påskhelg. Däremot firade vi Midsommar och Jul långt innan vi förärades besök av Kristna präster. Och nu skall Donkeyman sätta sig i solskenet på altanen, spilla upp en "MacAllan" samt fyra på en "Havanna Skogsbrand" av särdeles exklusiv sort.
Läs även andra bloggares åsikter om påsk, kristendom, jesus
Donkeyman drar sig till minnes sin ungdoms Påskhelger. Som inte var några trevliga tillställningar. Tvärtom. Det var dagar när folket verkligen skulle lida, till åminnelse av Jesu Krisi lidande på Korset.
Och led gjorde vi i gamla tider. Boendes i Stockholm för 60 år sedan så var absolut allt förbjudet. Butikerna var stängda, krogarna var stängda, allt annat var STÄNGT och FÖRBJUDET. Och barnens lek och rop var i vart fall förbjudet. Inte därför att föräldrarna var särdeles religiösa, men därför att det fanns grannar som "kunde ta illa upp". Och sådana tankar styrde de oskrivna lagarna i större hyresfastigheter den gången. Dessutom var modern religiös vilket gjorde att den unge Donkeyman tvingades delta i mångtimmeslånga Gudstjänster på Långfredagen. Evenemang som försiktigt sagt var mollstämda.
Detta var något som höll i sig länge. Donkeyman var en gott vuxen man när krogarna fick lov att ha öppet på Långfredagen. Och ännu senare kom motsvarande frihet i Norge.
Men när Donkeyman i dag har druckit sin eftermiddagspilsner på sjappet så har han samtidigt filosoferat en del kring just Påskhelgen. Och då har tankarna sprungit runt många vägar. Nu har det ju sig så att han är Ateist, det vill säga - icke troende. Men samtidigt så är ju kunskap om religionen basen för all kunskap om vår historia och kultur. Och i religionen ingår inte bara Kristendomen. Vill man förstå Kristendomen så måste man också ha en viss baskunskap i Judendomens grunder. Och Donkeyman menar att han har sådana kunskaper. Därför att han har varit intresserad av att lära sig det. Precis som han faktiskt har tagit reda på grunderna inom Kristendomens moderna kusin - Islam.
Kunskaper som han har förfinat i underbara intellektuella debatter med kamrater som är troende, några av dessa är faktiskt också Kristna präster.
Det som de allra flesta förknippar med Påskhelgen är ju Jesu Kristi lidande och död. Och korsfästning måste rimligen vara ett av de mest bestialiska sätt som människan har funnit på när det gäller att ta sin nästa av daga. Men allt detta lidande förklaras med att han "led på Korset och dog för våra synders skull". När Gud offrade sin egen son på Korset så var det för att sona människans synder. Det där är något som inte Donkeyman klarar att begripa på ett intellektuellt sätt.
Donkeyman föredrar att se på Jesus-gestalten på ett annat sätt. Men han är inte ensam. Det är många Kristna, bland annat moderna tiders frigöringsteologer som tänker likadant: Jesus var en revolutionär. Han var en upprorsman som fick det slut som en upprorsman fick på den tiden. För det första var Palestina ockuperat av Romarna. Men det var i grunden en "mild" ockupation. En ockupation där det Judiska folkets ledare samarbetade med makten. Jag tänker då på översteprästerna och de skriftlärde. Som också höll folket nere. På ett sätt så kan man jämföra dessa med Quislingregimen under den Tyska ockupationen av Norge. Det var först 100 år senare som ett Judiskt uppror ledde till "diasporan" - något som har stor inflytelse över situationen i Palestina i dag 2000 år senare men som inte stod på dagordningen på Jesu tid.
Jesus gick till kamp mot bägge dessa starka krafter och tog ståndpunkt för den svaga människan. Och fick den dom som vem som helst som opponerade sig mot makten fick på den tiden - Korset. Romarriket korsfäste inte bara en och annan oppositionell, det var ganska många kors som restes runt Medelhavet på den tiden. Men domen var också önskad av ledarna för det Judiska samhället. Som här hade gemensamma intressen med Romarna - bli av med "bråkstaken".
Och korsfäst blev han. Som tog ställning för de fattiga och undertryckta i den tidens Palestina, till irritation för både Quislingar och Ockupanter.
Så tänker Donkeyman. Men skall man se till den Kristna Påskhelgen så är korsfästelsen och Långfredagen bara ETT element. Kristendomens verkligt centrala ting är inte korsfästelsen - det är uppståndelsen. Därför att enligt myten återuppstod han från de döda. Vilket beskrivs i evengelierna.
Men Jesu återinträde på Jorden skedde på ett ganska speciellt sätt. Jesus visade sig för några. Men han kom och gick, försvann då och då. Någon har uttryckt det att han förde en "oscillerande" tillvaro. Innan han slutligen återuppsteg till himlen. Och det är väl här som gränslinjen mellan ateister och Kristna går. Tror man på återuppståndelsen så är man Kristen. Tror man inte på den så är man det inte.
Samtidigt är det ju detta som är Kristendomens geniala och lockande budskap. Alla Kristna som "sköter sig" skall komma till himlen och få en bättre tillvaro än deras eländiga jordaliv har varit. Och historiskt sett har ju merparten av mänskligheten inte haft någon särdeles avundsvärd tillvaro. Men de har haft möjligheten att tro - och därmed få löfte om en bättre tillvaro i ett framtida paradis. Sedan har de olika Kristna sekterna bråkat om vilka som är de utvalda och vilka som inte är det. Någon anser att alla frälsta skall få "evigt liv". Andra som Jehovas Vittnen har räknat ut hur många som får plats. Därmed vet de att paradiset redan är fullsatt, de som nu låter döpa sig står på "väntelista". Medan ytterligare andra begränsar sig ännu mer - Sarah Pahlin till exempel anser att det är de boende i Warsillah, Alaska som är utvalda.
Och Donkeyman tror mycket väl på att Romarna på de Judiska ledarnas rådgivning spikade upp en besvärlig bråkstake på ett kors. De spikade som sagt upp ganska många som de ville bli av med på kors i den tiden. Men återuppståndelsen - No Way. Det klarar inte Donkeyman av att "köpa" rent intellektuellt. Även om det erbjuds mängder med förklaringar om man vill se texterna mer som "överförda" berättelser.
Så Donkeyman firar den enda verkligen Kristna helgen på året. Som också var en viktig Judisk helg långt innan Jesus avrättades. Men här i den hedniska Norden hade vi inte någon Påskhelg. Däremot firade vi Midsommar och Jul långt innan vi förärades besök av Kristna präster. Och nu skall Donkeyman sätta sig i solskenet på altanen, spilla upp en "MacAllan" samt fyra på en "Havanna Skogsbrand" av särdeles exklusiv sort.
Läs även andra bloggares åsikter om påsk, kristendom, jesus
fredagen den 2:e mars 2012
Southampton
Donkeyman har varit ute och rest på diverse uppdrag. Bland annat har han varit på Norska Vestlandet, närmare bestämt "Vestnes" nära Molde. Men han har också tillbringat en vecka i Southampton.
Vilket var en välkommen "revival". Därför att i den staden har han tillbringat en hel del tid i sitt "gamla liv". Donkeyman har gått ett antal kurser på Warsash Maritime College som ligger mitt mellan Southampton och Portsmouth och då har givetvis besök i de två städerna stått på dagsordningen.
I Southampton finns det mycket att se. Bland annat ett Maritimt Museum men också en hel del annat av intresse. Men mycket förstördes under kriget genom de Tyska bombningarna. I själva "Downtown" finns ett par pubar som kräver ett besök.
Bland annat stadens äldsta pub Red Lion Pub men besökaren varnas - det finns en Red Lion Pub till längre upp i gatan som är modern. Det är därför att den bombades under kriget så bara själva skylten blev kvar.
En annan pub som absolut kräver ett besök är Duke of Wellington. Den platsen har "bara" varit pub sedan 1490 och fick sitt namn så sent som just efter slaget vid Waterloo. Puben blev hårt skadad under kriget, reparerades nödtorftigt men renoverades i början av 1960-talet. Bägge de här pubarna är också bevarade så pass att man har kvar både "Saloon Bar" och "Lounge Bar" precis som "in the good old days" (=Donkeymans ungdom). Även om bägge avdelningar inte alltid är öppna numera. Hur som helst är det bara ett par hundra meter mellan dessa pubar så man kan besöka bägge två med lätthet.
En annan sak som har med Southampton att göra är "Titanic". Därför att fartyget hade sin hemmahamn i just Southampton. Den staden är ju traditionellt utgångshamn för Atlanttrafiken. Och än i dag går Cunard Line mellan Southampton och New York, visserligen bara ett 20-tal seglingar om året men dock ........ Här kan den sjöintresserade känna historiens vingslag. Cunards Linje gick ju Southampton - Cherbourg - Queenstown - New York fast i både Cherbourg och Queenstown ankrade man på redden och passagerare och gods fraktades ombord med tenderfartyg. Ett sådant som faktiskt betjänade självaste "Titanic" är bevarat och ligger i hamnen.
Den som vill fördjupa sig i "Det Grå Bolaget", det vill säga militär sjöfart skall åka till grannstaden Portsmouth. Där finns oändligt mycket för den som har sjömilitärt intresse. Southampton däremot är handelsflottans hem. Här dyrkar man "The Red Ensign".
Den 5.Juni både ankommer och avgår "Queen Elisabeth", "Queen Mary 2" och "Queen Victoria" från Southampton. De kommer och seglar i konvoj och kommer att mötas av tusentals med stora och små båtar. Det blir verkligen pompa och ståt den dagen. Evenemanget ingår i firandet av Drottning Elisabeths 60 år på tronen och är Cunard Lines sätt att markera detta.
Men åter till "Titanic". Det var ju 2207 personer ombord i fartyget, varav 898 stycken besättningsmän. Och nästan hela besättningen bodde i Southampton så den händelsen var en enorm chock för staden. Ingen annan plats drabbades tillnärmelsevis på samma sätt som just den staden.
Det som är speciellt är också att de är dokumenterat att så många gjorde sin plikt in i det sista och kunde inte längre rädda sig när ordern "All men for themselves" gavs.
Det har skrivits mycket om fartygets musiker. Orkestern på 8 man spelade först i 1:a klassalongen men flyttade sig sedan ut på däck där de spelade under hela evakueringen. Därefter berättar vittnesmål att de fortsatte spela ända till slutet. Vilket hade en mycket lugnande inverkan på dem som var ombord. Självfallet finns det ett minnesmärke över dem. Titanic Musicians Memorial Minnesmärket restes redan 1913 men bombades under kriget och en replik sattes upp 1990.
Det som folk flest inte vet något om är Titanics Maskinpersonal. Efter haveriet stannade de kvar på sin post för att göra det som var nödvändigt. Och på en ångare av den sizen var det mycket som måste göras. Lämparna blev omedelbart frigivna av Chiefen, liksom en del av Eldarna och Smörjarna. Men man måste hålla några pannor i gång för att ha ånga till fartygets funktioner. Det vill säga länsning och strömförsörjning. Men den stora mängden av pannor måste släckas ned, fyrarna måste rakas ut och släckas och ångtrycket sänkas för att undvika pannexplosion när vattnet vällde in. Vidare jobbade man på att täta läckor i skotten för att försinka sjunkningsprocessen.
Inte en enda av fartygets maskinister överlevde. Därför att när de inte längre kunde göra nytta i maskin- och pannrum var det för sent att komma därifrån. En bidragande orsak till detta var att nödutgångarna inte var byggda ända upp till "main deck" utan slutade längre ned i fartyget. De hade alltså inte någon chans och visste antagligen detta väldigt väl.
Självfallet finns det ett Titanic Engineers Memorial ett monument i den större skalan som avtäcktes ganska exakt två år efter olyckan. Det är ganska talande för hur stor katastrofen var för staden Southampton när ungefär 100.000 människor deltog i avtäckandet. I praktiken hela maskinpersonalen hörde hemma i staden.
Den som vill läsa lite mer om Maskinisterna på Titanic kan göra det på denna link.
Men det finns så mycket mer att se i den staden, liksom i alla Engelska städer. Jag vill bara snudda vid en modernare ting. Flyghistoria. Därför att här kan man även känna historiens vingslag på den fronten. Den första transatlantiska flyglinjen startades av "Pan American" år 1939 och man flög Southampton - Foynes - Botwood - Shediac - New York. Flygplanen var så kallade "Flygbåtar", det vill säga flygplan som startade och landade på vattnet. Orsaken till att man hade så många mellanlandningar var att den tidens flygplan inte klarade längre distanser utan att tanka.
Foynes ligger på Irlands Sydvästra udde. Botwood ligger på Östra sidan av NewFoundland. Shediac ligger i New Brunswick. Den flyghistoriskt intresserade kan ta sig till Botwood där det finns ett museum över flygbåtstrafiken. Men även i Foynes på Irland finns ett flygbåtsmuseum.
Mellan Southampton och London kördes passagerarna i ett speciellt anslutande direkttåg. Efter kriget kom det ju flygplatser på land så då ändrades rutten till att gå Heathrow - Shannon - Gander - New York och flygbåtarnas dagar var över.
Det lilla samhället Foynes blev åter en bakgård som i grunden bara var platsen för en maritim radiostation. Men Foynes har likväl satt sitt avtryck i historien. Därför att under några år så kom världens vackraste människor och hade ett entimmes uppehåll där. Den lokala puben var minst sagt primitiv men ägaren var kreativ. Han uppfann drycken "Irish Coffee" som han serverade till dessa högt uppsatta gäster. Mannen hette Joe Sheridan och drycken gjorde sitt segertåg över världen. Men i efterhand har flygplatsen på Shannon hedrats för att vara ursprungsplatsen för Irish Coffee. Vilket alltså är fel. Och här är den förmodligen riktiga historien om Irish Coffee
Tänk vad mycket tankarna kan röra sig bara för att man tar ett par pints på "Duke of Wellington".
Läs även andra bloggares åsikter om titanic, southampton
Vilket var en välkommen "revival". Därför att i den staden har han tillbringat en hel del tid i sitt "gamla liv". Donkeyman har gått ett antal kurser på Warsash Maritime College som ligger mitt mellan Southampton och Portsmouth och då har givetvis besök i de två städerna stått på dagsordningen.
I Southampton finns det mycket att se. Bland annat ett Maritimt Museum men också en hel del annat av intresse. Men mycket förstördes under kriget genom de Tyska bombningarna. I själva "Downtown" finns ett par pubar som kräver ett besök.
Bland annat stadens äldsta pub Red Lion Pub men besökaren varnas - det finns en Red Lion Pub till längre upp i gatan som är modern. Det är därför att den bombades under kriget så bara själva skylten blev kvar.
En annan pub som absolut kräver ett besök är Duke of Wellington. Den platsen har "bara" varit pub sedan 1490 och fick sitt namn så sent som just efter slaget vid Waterloo. Puben blev hårt skadad under kriget, reparerades nödtorftigt men renoverades i början av 1960-talet. Bägge de här pubarna är också bevarade så pass att man har kvar både "Saloon Bar" och "Lounge Bar" precis som "in the good old days" (=Donkeymans ungdom). Även om bägge avdelningar inte alltid är öppna numera. Hur som helst är det bara ett par hundra meter mellan dessa pubar så man kan besöka bägge två med lätthet.
En annan sak som har med Southampton att göra är "Titanic". Därför att fartyget hade sin hemmahamn i just Southampton. Den staden är ju traditionellt utgångshamn för Atlanttrafiken. Och än i dag går Cunard Line mellan Southampton och New York, visserligen bara ett 20-tal seglingar om året men dock ........ Här kan den sjöintresserade känna historiens vingslag. Cunards Linje gick ju Southampton - Cherbourg - Queenstown - New York fast i både Cherbourg och Queenstown ankrade man på redden och passagerare och gods fraktades ombord med tenderfartyg. Ett sådant som faktiskt betjänade självaste "Titanic" är bevarat och ligger i hamnen.
Den som vill fördjupa sig i "Det Grå Bolaget", det vill säga militär sjöfart skall åka till grannstaden Portsmouth. Där finns oändligt mycket för den som har sjömilitärt intresse. Southampton däremot är handelsflottans hem. Här dyrkar man "The Red Ensign".
Den 5.Juni både ankommer och avgår "Queen Elisabeth", "Queen Mary 2" och "Queen Victoria" från Southampton. De kommer och seglar i konvoj och kommer att mötas av tusentals med stora och små båtar. Det blir verkligen pompa och ståt den dagen. Evenemanget ingår i firandet av Drottning Elisabeths 60 år på tronen och är Cunard Lines sätt att markera detta.
Men åter till "Titanic". Det var ju 2207 personer ombord i fartyget, varav 898 stycken besättningsmän. Och nästan hela besättningen bodde i Southampton så den händelsen var en enorm chock för staden. Ingen annan plats drabbades tillnärmelsevis på samma sätt som just den staden.
Det som är speciellt är också att de är dokumenterat att så många gjorde sin plikt in i det sista och kunde inte längre rädda sig när ordern "All men for themselves" gavs.
Det har skrivits mycket om fartygets musiker. Orkestern på 8 man spelade först i 1:a klassalongen men flyttade sig sedan ut på däck där de spelade under hela evakueringen. Därefter berättar vittnesmål att de fortsatte spela ända till slutet. Vilket hade en mycket lugnande inverkan på dem som var ombord. Självfallet finns det ett minnesmärke över dem. Titanic Musicians Memorial Minnesmärket restes redan 1913 men bombades under kriget och en replik sattes upp 1990.
Det som folk flest inte vet något om är Titanics Maskinpersonal. Efter haveriet stannade de kvar på sin post för att göra det som var nödvändigt. Och på en ångare av den sizen var det mycket som måste göras. Lämparna blev omedelbart frigivna av Chiefen, liksom en del av Eldarna och Smörjarna. Men man måste hålla några pannor i gång för att ha ånga till fartygets funktioner. Det vill säga länsning och strömförsörjning. Men den stora mängden av pannor måste släckas ned, fyrarna måste rakas ut och släckas och ångtrycket sänkas för att undvika pannexplosion när vattnet vällde in. Vidare jobbade man på att täta läckor i skotten för att försinka sjunkningsprocessen.
Inte en enda av fartygets maskinister överlevde. Därför att när de inte längre kunde göra nytta i maskin- och pannrum var det för sent att komma därifrån. En bidragande orsak till detta var att nödutgångarna inte var byggda ända upp till "main deck" utan slutade längre ned i fartyget. De hade alltså inte någon chans och visste antagligen detta väldigt väl.
Självfallet finns det ett Titanic Engineers Memorial ett monument i den större skalan som avtäcktes ganska exakt två år efter olyckan. Det är ganska talande för hur stor katastrofen var för staden Southampton när ungefär 100.000 människor deltog i avtäckandet. I praktiken hela maskinpersonalen hörde hemma i staden.
Den som vill läsa lite mer om Maskinisterna på Titanic kan göra det på denna link.
Men det finns så mycket mer att se i den staden, liksom i alla Engelska städer. Jag vill bara snudda vid en modernare ting. Flyghistoria. Därför att här kan man även känna historiens vingslag på den fronten. Den första transatlantiska flyglinjen startades av "Pan American" år 1939 och man flög Southampton - Foynes - Botwood - Shediac - New York. Flygplanen var så kallade "Flygbåtar", det vill säga flygplan som startade och landade på vattnet. Orsaken till att man hade så många mellanlandningar var att den tidens flygplan inte klarade längre distanser utan att tanka.
Foynes ligger på Irlands Sydvästra udde. Botwood ligger på Östra sidan av NewFoundland. Shediac ligger i New Brunswick. Den flyghistoriskt intresserade kan ta sig till Botwood där det finns ett museum över flygbåtstrafiken. Men även i Foynes på Irland finns ett flygbåtsmuseum.
Mellan Southampton och London kördes passagerarna i ett speciellt anslutande direkttåg. Efter kriget kom det ju flygplatser på land så då ändrades rutten till att gå Heathrow - Shannon - Gander - New York och flygbåtarnas dagar var över.
Det lilla samhället Foynes blev åter en bakgård som i grunden bara var platsen för en maritim radiostation. Men Foynes har likväl satt sitt avtryck i historien. Därför att under några år så kom världens vackraste människor och hade ett entimmes uppehåll där. Den lokala puben var minst sagt primitiv men ägaren var kreativ. Han uppfann drycken "Irish Coffee" som han serverade till dessa högt uppsatta gäster. Mannen hette Joe Sheridan och drycken gjorde sitt segertåg över världen. Men i efterhand har flygplatsen på Shannon hedrats för att vara ursprungsplatsen för Irish Coffee. Vilket alltså är fel. Och här är den förmodligen riktiga historien om Irish Coffee
Tänk vad mycket tankarna kan röra sig bara för att man tar ett par pints på "Duke of Wellington".
Läs även andra bloggares åsikter om titanic, southampton
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
